GRIFFNER BUNGALOW Wien (inactive) von Griffnerhaus ➤ Fertighaus ✔ Einfamilienhaus ✔ 157 m² Wohnfläche ✔ 4 Zimmer ✔ Bungalow ✔ 1 Etage ✔ Flachdach ✔

Av Lina: Jag har bestämt mig.. Ända sedan jag började kika lite på själva "ursprunget" till Blekinges dräkt och dök på den här akva...

Urban Deli Nytorget är ursprunget och ligger mitt i Sofo på Södermalm. Här blandas lokalboende med designers, reklamare, kändisar, matentusiaster och livsnjutare. Frukost går över i lunch som glider över till eftermiddagsfika som blir after-work och kombineras med en shoppingrunda i butik och saluhall. På helgerna är det ofta hög puls både i matsalen och i baren med något lugnare tempo vinbaren Post Bar. Urban Deli Nytorget erbjuder frukost alla dagar i veckan, saluhall med bar och brunch på helgerna och ett utvalt sortiment i butiken. På sommaren brukar vi upp en jättelik uteservering som sträcker sig mellan restaurangen och Nytorgsparken.

Femdelad inro i guldlack med pärlemorinläggningar. På framsidan tupp och kyckling i relieflack och krysantemer i pärlemor. På baksidan höna, två kycklingar och pumpa samt krysantemer i samma teknik. Signerad: Kozan. 1800-tal. Kimonon har inga fickor, småsaker kunde läggas i ärmarna och innanför bältet och så kunde man bära olika dosor, pipor och penselfodral på en snodd från bältet. De bärbara sakerna kallas sagemono. Accessoarerna blev särskilt för männen identitetsskapande statusföremål och en viktig del av herrmodet, en egen värld i mindre skala med rika motiv. Olika typer av konstnärligt utformade sagemono är kända fr o m 1600-talet. Förutom tobaksrelaterade dosor är en av de mer kända typerna sigilldosor (inro). Bokstavlig betydelse är en korg (ro) att lägga sigill (in) i. Enligt lag var endast stämplade signaturer giltiga vilket krävde att t ex samurajer och köpmän som hade behov av sigillstämplar fick bära dem med sig i små dosor. Detta var ursprunget till sigilldosor (inro) som snart främst kom att användas för medicinförvaring. Utseendet på accessoarerna varierade efter bärarens smak, ekonomi och modetrender. När västerländsk klädsel med fickor blev populär under Meiji-perioden (1868-1912) minskade behovet av dessa bärbara föremål och de delades ibland upp i sina beståndsdelar (netsuke, s k bältesknappar) för sig och såldes till västerlänningar. (Baserad på text från utställningskatalogen Japan. Föremål och bilder berättar. 2011). Miniatyrskulpturerna, ofta kallade bältesknappar, (netsuke) rymmer en hel värld att utforska. Myter är ett stort motiv. Ofta var designen skyddande, lyckobringande och inte minst underhållande. Netsuke-föremålets funktion består i att vara en motvikt till de "hängande saker" (sagemono) som bars till kimonon av männen. Vanliga hängande saker var olika dosor, till exempel medicindosor (inro) och tobakspungar. Netsuke betyder ungefär "fästa rot" och tidiga netsuke (före sent 1600-tal) var förmodligen naturliga, obearbetade rötter och liknande. Från 1700-talet gjordes de mer föreställande och ofta i trä eller elfenben. Så småningom började konstnärerna att signera sina netsuke. (Baserad på text från utställningen Japan. Föremål och bilder berättar. 2011)./PH Lack: teknik och funktion Den japanska lacken kommer från lackträdet (Rhus verniciflua/vernicifera) som är släkt med mango och cashewnöt i familjen sumakväxter. Det finns flera besläktade lackträd som kan ge lack. Trädet tappas på sin sav ungefär som när man tappar gummi. Efter tappning dör trädet. Saven filtreras och är i sin flytande form eksemframkallande. Den är nästan ofärgad. Genom pigment färgas lacken, t ex svart (med järnoxid) eller röd (från kvicksilver). Lackens funktionella betydelse ligger i att den skyddar underlaget. Vanliga underlag är trä, men även metall, textil, papper och keramik. Lackeringen består ofta av ett 50-tal faser och börjar med grundning, en blandning av lack, bränt lerpulver och stenpulver. Sedan följer slipning. Själva lackeringen sker ofta i flera lager. Varje lager behöver härda i ett dammfritt skåp med ca 80% luftfuktighet. Polering är också ett viktigt moment. Tidsåtgången för ett exklusivt lackföremål kan vara upp till tio år. Vanliga dekorationstekniker är inlägg av bl a pärlemor samt pulveriserade metaller (maki-e). Lacken användes på t ex rustningar och under andra världskriget som rostförebyggare på vapen. Guldlack används även vid lagning av keramikföremål, där det icke-perfekta sätts i fokus genom lacket som en medveten del i estetiken. Hantverk: exemplet lacktillverkning De största lackproducerande områdena idag är Tokyo (Edo-lack), Kyoto (Kyo-lack) och Kanazawa (Kaga-lack). Andra viktiga platser för lacktillverkning med lång historia är Wajima, Takayama och Takamatsu. Lackarbeten har använts i Japan som konstföremål och vardagsföremål åtminstone sedan mitten av Jomon-perioden (ca 10500–300 f v t). Nya fynd kan troligen dateras till ca 7000 år f v t. Omkring 586 e v t startade en lackavdelning inom finansministeriet för att effektivt kunna organisera lackproduktionen. Buddismen kom till landet under samma tid och man började göra religiöst relaterade föremål som skulpturer och tempelinredningar. Användning av pulvriserade metaller är belagd från 700-talet, bl a i form av ”strödd bild” (maki-e) som anses unikt japansk. I Heian-periodens (794–1185) mest berömda berättelse, Genji monogatari, nämns rikt dekorerad lackinredning och lackföremål. Under Edo-perioden räknades lackträdet som ett av de ”fyra viktiga träden” tillsammans med tebusken, mullbärsträdet som man gör papper av (Broussonetia papyrifera) och mullbärsträdet som man matar silkeslarver med (Morus alba). Lackråvaran användes t ex som skattebetalning. Under Edo-periodens mitt började även förmögna handelsmän beställa exklusiva lacker med guld och pärlemorinläggningar. Lackföremålens stora betydelse i Japan jämförs med bruket av porslin i Kina. När européerna kom till Japan i mitten av 1500-talet blev de fascinerade av lackerna. Lacker var hett eftertraktade och gick på export till Europa, särskilt den typ som kallas namban-lack, som ofta har pärlemorinläggningar. Européerna försökte också att imitera den japanska lacken utan större framgång (”japanning”). Under 1900-talet har flera åtgärder vidtagits för att både bevara och kreativt utveckla lackkonsten. (Baserad på text från utställningskatalogen Japan. Föremål och bilder berättar. 2011). /PH