Min egen historia kommer in här. Jag har inte diagnosen adhd, eftersom man inte får en diagnos om man har strategier för alla svårigheter. Men jag prickar ändå in på varje del av symtomen. Varje. Det är också därför jag vill prata mer om flickor, tjejer, kvinnor med adhd. För jag är övertygad om att mitt liv hade blivit mycket bättre om jag hade vetat. Jag var ”fina flickan” som hängde med högrisktagare. Alltid. Alla tyckte jämt att jag skulle gå hem, de sa att jag inte ”passade in där”. Men jag kände mig hemma. Jag kände mig som de såg ut. Jag svalt mig själv. Jag svullade. Jag dansade för mycket. Jag var alldeles för högljudd. Jag vann alla dryckestävlingar. Jag var clownen i sällskapet. Jag kände igen ångesten. Jag kände igen känslan av att vilja fly sig själv. Jag kände igen känslan av ”att nu skiter jag i allt”. Jag lyssnade på musik som lät lika mörk som det mörker jag upplevde mig vara i. Jag gödde mig med ångest, ilska, svarta tankar, utanförskap och alkohol. Jag rökte vanliga cigaretter, men jag vågade aldrig prova något annat. För jag visste att jag skulle åka dit. Jag var för […]