NOBELPRISET I LITTERATUR 2015Tjernobyl. Ordet är synonymt med den stora kärnkraftsolyckan år 1986. Men vad vet vi om människorna som upplevde katastrofen? Om dem som lever med följderna? Eller om djuren? I tre år reste författaren Svetlana Aleksijevitj runt i »Tjernobylvärlden« och intervjuade hundratals människor. Resultatet blev en rad psykologiska porträtt och litterärt bearbetade monologer, som tillsammans bildar »en krönika över framtiden«. – Denna utgåva är den kompletta versionen från 2005 med drygt en tredjedel mer text och ett nyskrivet förord från 2011. KRITIKERRÖSTER »Aleksijevitj återger människornas tankar, skriver ut deras gråt, fäster till och med stumheten på papper. Orden tränger likt strålarna ända in i märgen.«Maria Hamberg, Allehanda »Svetlana Aleksijevitjs monumentala bokprojekt Utopins röster liknar inget annat.«Christian Swalander »… jag vill också att alla som själva skriver ska ta till sig det här sättet att skriva … att riva bort oväsentligheterna i en utdragen sanningsprocess och sen bygga ihop det som är kvar till ett helt annat slags språk. Där själva stenarna ropar. Och där ensamheten och tystnaden är överväldigande.«John Swedenmark »Svetlana Aleksijevitj skriver stor litteratur. Det visar den utvidgade nyutgåvan av Bön för Tjernobyl om följderna av kärnkraftsolyckan.«Mats Granberg, NorrköpingsTidningar »Boken är en del av den kulturgärning förlaget Ersatz gör när hela den svit på fem böcker som Aleksijevitj kallar Utopins röster blir tillgänglig på svenska.«Gunnar Bergdahl, Helsingborgs DagbladProduktfaktaISBN: 9789187219719Utgivningsdatum: 2015-10-10Språk: SvenskaFörfattare: Svetlana AleksijevitjFörlag: ErsatzProvläs: Klicka här
Fethiye,Turkey
Pripjat was ooit een stad in volle bloei en telde ruim 55.000 inwoners. Na de kernramp van 26 april 1986 werd de stad een spookstad.
Hi guys, i went back to Taiwan to be with my girlfriend again and see some more of this beautiful island. We went into the mountains and forests this time.
Wednesday's Woe The Train Wreck of Our Grief I dreamed this morning of my little girl, about 4-years-old in the dre...