Jag njuter varje gång jag färgar och gläds åt de nyanser jag hittar fram till. Att färga är ett äventyr, jag jobbar vidare för att lära mig...

Min senast införskaffade kreativa bok är Naturlig färgning: mat och kläder i ett kretslopp av Lina Sofia Lundin. Den är mitt halmstrå för att klara vintern utan växtfärgning. Boken beskriver ett modernt och ekologiskt synsätt på naturlig färgning, och har dessutom släktskap med de populära livstilarna low waste och zero waste, dvs. man tar till vara istället för att slänga. Boken är positiv och experimentell och det som främst skiljer den från t.ex. 70-talets färgningsböcker och de ännu äldre, är att författaren inte ser dålig färghärdighet som ett problem. Istället är hon lösningsorienterad och hävdar att de kläder som ändå hänger i ett mörkt skåp en stor del av året väl kan få tillåtas att blekna litegrann. Naturlig färgning är en beroendeframkallande hobby - är det då så himla illa om man får lov att färga om sina plagg? Boken rekommenderas tack vare denna härligt positiva attityd, det ekologiska tänket, och de många spännande recepten och vackra bilderna och exemplen. En mycket uppmuntrande bok, här finns ett smakprov för den som vill provläsa. Med boken i högsta hugg påbörjar jag således min resa i färgning med köksartiklar och köksavfall. Kraftigt gult ska det bli med gurkmeja, som väl var och varannan har i kryddskåpet. Jag använder receptet ur boken. På bilden ovan ser ni materialet som ska färgas. Från vänster Drops Lima 100% ull i naturvitt, ljusgult restgarn i bomull, ett annat bomullsgarn som jag hade hemma i en märklig ton av orange, och sist en liten liten härva grått helyllegarn av okänd härkomst, köpt på loppis. Jag vill framhålla att man inte alltid behöver utgå från vitt garn när man färgar, man kan likagärna bryta befintliga nyanser eller varför inte färga om färdiga plagg man tröttnat på eller morotsfläckade babyplagg? Totalvikten på garnhärvorna var knappa 50 g. Till betning använde jag 10% alun (det finns också andra alternativ, salt t.ex.) som inte ska förväxlas med aluminium. Jag funderade länge på alun, som är ett naturligt mineralsalt. Eftersom det tagits med i boken utan varningar känns det relativt tryggt att använda, men jag ska nog blanda in någon kemist i frågan för att bli upplyst om ämnet. Här kan man läsa mer om alun, det är alltså "vanlig alun" jag använt, inhandlat här. Betningsbadet (2 liter vatten till 50 g garn) kokas upp och alunet löses i detta. I en timme ska garnhärvorna pysa runt i 90-gradigt vatten, sen får badet och garnet svalna över natten. Nu har jag precis lagt i härvorna i ett nytt vatten (2 liter till 50 g garn) med 2 msk gurkmeja som först fått puttra i 20 minuter. Badet ska återigen hållas varmt i en timme för att därefter få svalna. Imorgon kan jag alltså ta upp garnet och sedan ska det sköljas och torkas. Det doftar gurkmeja i hela köket.

Jag njuter varje gång jag färgar och gläds åt de nyanser jag hittar fram till. Att färga är ett äventyr, jag jobbar vidare för att lära mig...

Idag har jag gått på semester och började den med en liten garnfärgning! Konstigt nog var det egentligen sonen som tog upp växtfärgningsfrågan nyligen, kanske för att han funderar en del på medeltidskläder nu denna sommar - då kom det där med växtfärgning liksom på köpet. Och intresse för att experimentera och testa att göra saker själv verkar han ha ärvt efter modern i alla fall. Nu var det frågan om att få fram grön färg på ull. Jag hade ju fått fram en sorts grön av johannesört förrförra sommaren, och johannesörten växer bakom huset och blommar för fullt så det låg nära till hands att prova. Resultatet syns längst till vänster på bilden ovan. Stark grön färg! En typisk växtfärgningsgrön, gulgrön. Men kolla på de andra. De är färgade med lupiner, och får en helt annan färgton, inte alls typisk växtfärgningsgrön. I verkligheten ser de två mittersta garnhärvorna nästan limegröna ut. Med kameran är det svårt att få den exakta färgen rätt. Jag har fotat dem i solskenet, ovan, och sonen tog en inomhusbild, nedan, på den är det lupinfärgade till vänster och johannesörten till höger. Men det finns också en pytteliten garntåt, den är bara med på utomhusbilden. Det var det första testet med lupin - och det var den mörkgröna färgtonen jag egentligen försökte eftersträva i den andra färgningen. Vet inte varför jag inte fick till samma, kanske helt enkelt att alltihopa blev för utspätt med den större mängden. Både blad och blommor (blåa) hade vi med i lupinbadet. Garnet var betat med alun.

Att färga garn med rödkål var verkligen en upplevelse.Det började med den mindre positiva lukten av kokt kål som bredde ut sig i hela mitt hem till något helt fantastiskt. Det visade sig att av ett enda kålhuvud kunde vi få minst tre olika färger. Genom att tilföra citron eller bakpulver fick vi vackra nyanser av grönt och rosa. Utan att förändra pH i färgbadet fick vi en sagolik blå nyans.När vi lät garnet ligga i alla de tre olika färgbaden fick vi en härva med mixade färger. Garnet är mjuk Blue faced Leicester och nylon, som passar perfekt till mjuka strumpor och andra hudnära plagg. Allt detta underbara kan ni se i vår butik Garnhumlan på Etsy.

Igår kväll tog jag min hink med björklöv och for iväg på en snabbkurs i växtfärgning. Inte alls svårt, och egentligens sköter det ju nästan sig själv. Mina 750 g (galet mycket) löv åkte ner i en stor gryta. Tyvärr glömde jag ju fråga hur mycket vatten det var... Det fick koka en timme, och sedan åkte det alunbetade garnet ner i en timme på runt 80 grader. Hade i två härvor på ca 110 g var. Björk ger ju egentligen gult, men eftersom jag hade ljusgrått garn fick jag en helt underbar grön färg! Klockan hann tyvärr bli så mycket, så ytterligare en härva med lite mörkare grå färg tog Saija så snällt hand om och lovade lägga i den resterande färgen och ge åt mig senare. Blir spännande att se hur den börjar se ut!

Växtfärga med björklöv - Med björklöv kan man få en rad starkt gula nyanser och även grönt om man blandar i lite kopparvit...

Solen lyser in och värmer burkarna med växtfärgning i köksfönstret. I de två burkarna till höger ligger sedan ett par veckor bitar av ylletyg tillsammans med växter och lite metallskrot. I de två t…

Min senast införskaffade kreativa bok är Naturlig färgning: mat och kläder i ett kretslopp av Lina Sofia Lundin. Den är mitt halmstrå för att klara vintern utan växtfärgning. Boken beskriver ett modernt och ekologiskt synsätt på naturlig färgning, och har dessutom släktskap med de populära livstilarna low waste och zero waste, dvs. man tar till vara istället för att slänga. Boken är positiv och experimentell och det som främst skiljer den från t.ex. 70-talets färgningsböcker och de ännu äldre, är att författaren inte ser dålig färghärdighet som ett problem. Istället är hon lösningsorienterad och hävdar att de kläder som ändå hänger i ett mörkt skåp en stor del av året väl kan få tillåtas att blekna litegrann. Naturlig färgning är en beroendeframkallande hobby - är det då så himla illa om man får lov att färga om sina plagg? Boken rekommenderas tack vare denna härligt positiva attityd, det ekologiska tänket, och de många spännande recepten och vackra bilderna och exemplen. En mycket uppmuntrande bok, här finns ett smakprov för den som vill provläsa. Med boken i högsta hugg påbörjar jag således min resa i färgning med köksartiklar och köksavfall. Kraftigt gult ska det bli med gurkmeja, som väl var och varannan har i kryddskåpet. Jag använder receptet ur boken. På bilden ovan ser ni materialet som ska färgas. Från vänster Drops Lima 100% ull i naturvitt, ljusgult restgarn i bomull, ett annat bomullsgarn som jag hade hemma i en märklig ton av orange, och sist en liten liten härva grått helyllegarn av okänd härkomst, köpt på loppis. Jag vill framhålla att man inte alltid behöver utgå från vitt garn när man färgar, man kan likagärna bryta befintliga nyanser eller varför inte färga om färdiga plagg man tröttnat på eller morotsfläckade babyplagg? Totalvikten på garnhärvorna var knappa 50 g. Till betning använde jag 10% alun (det finns också andra alternativ, salt t.ex.) som inte ska förväxlas med aluminium. Jag funderade länge på alun, som är ett naturligt mineralsalt. Eftersom det tagits med i boken utan varningar känns det relativt tryggt att använda, men jag ska nog blanda in någon kemist i frågan för att bli upplyst om ämnet. Här kan man läsa mer om alun, det är alltså "vanlig alun" jag använt, inhandlat här. Betningsbadet (2 liter vatten till 50 g garn) kokas upp och alunet löses i detta. I en timme ska garnhärvorna pysa runt i 90-gradigt vatten, sen får badet och garnet svalna över natten. Nu har jag precis lagt i härvorna i ett nytt vatten (2 liter till 50 g garn) med 2 msk gurkmeja som först fått puttra i 20 minuter. Badet ska återigen hållas varmt i en timme för att därefter få svalna. Imorgon kan jag alltså ta upp garnet och sedan ska det sköljas och torkas. Det doftar gurkmeja i hela köket.

Här kommer ett grundrecept på växtfärgning. Jag gjorde det till en examensuppgift i artesanutbildningen i våras. Material Garn av naturfiber som ull, bomull, silke, lin och bambu. Jag har använt mest ull för färgämnet fastnar bäst på det. BetningsmedelAlunVinsten Övrigt materialKastrullerTräslevarVattenDigital stektermometer eller termometer som visar minst 100°.Spis eller eldstad BetningBetning görs för att pigmenten ska fästa bättre på den textila fibern Hittills har jag alltid använt alun e

Mælkebøtterne står som små fine lysende sole både på markerne og såmænd også i min græsplæne... Jeg elsker dem og synes gerne de må være...

Ett par små färgglada tröjor har det blivit inemellan disktrasor, löv och jätteprojektet ullkofta (rapport kommet) A couple of li...

Här kommer ett grundrecept på växtfärgning. Jag gjorde det till en examensuppgift i artesanutbildningen i våras. Material Garn av naturfiber som ull, bomull, silke, lin och bambu. Jag har använt mest ull för färgämnet fastnar bäst på det. BetningsmedelAlunVinsten Övrigt materialKastrullerTräslevarVattenDigital stektermometer eller termometer som visar minst 100°.Spis eller eldstad BetningBetning görs för att pigmenten ska fästa bättre på den textila fibern Hittills har jag alltid använt alun e

This tutorial on how to make walnut dye will lead you through the process of extracting natural dye from walnut husks to obtain various shades of brown and make interesting patterns for your wool yarn.

Dela detta:

Vass och renfana ger gröna och gula nyanser.

Det är redan flera dagar sedan växtfärgningskursen, och min plan var att skriva om den direkt då i helgen - men vet ni vad, min chef, lille Måns, 5 veckor, har inte tillåtit något sådant skrivande. Men, nu kommer i alla fall en snabbtitt på några av garnen. Nästa långa lediga stund ska jag ladda in bilder från hela kursen och skriva mer om vad och hur vi gjorde. Håll ut. Nå väl, en liten tjuvtitt. Det spännande med växtfärgning är ju att man aldrig vet vad resultatet blir. Även om man färgat en gång eller tio eller hundra gånger med en växt, kan man aldrig vara säker på att uppnå samma kulör nästa gång man testar samma växt. Det är så mycket som spelar in på slutresultatet. Årstiden, mängden växter, mängden garn, hur länge man låtit växten dra ur, hur länge de kokar, hur länge garnet ligger i badet, kvaliteten på garn, kvaliteten på sommaren. (Den sistnämnda är då minsann inte något att hurra för.) Och, som jag nämnde i förra inlägget om växtfärgning, är det ju inte så enkelt att garnet blir den färg som växten eller växtens blomma har. Men när det gäller renfana så blir garnet faktiskt gult som sin företrädare. Och inte lite heller, renfanan innehåller massor av färgämne. Garnet nere till vänster i bild är färgat i första badet och garnet upptill i andra badet. Som ni ser kunde man ha gjort ytterligare efterbad och det hade funnits färg kvar. Det hade varit läckert att ha en hel skala av ljusnande gula nyanser, lämpligt för ett projekt i ombre. En favorit blev garnet som färgades med vass, det fick en fantastiskt ljusgrön nyans. Färgbadet såg mörkt olivgrönt ut, men slutresultatet blev ändå en pastell. Alla garn är alunbetade, och för att spara tid tipsade läraren Anna-Lisa om att man kan beta samtidigt som man färgar, man öser helt enkelt i 1 msk alun per 100 g garn direkt i färgbadet, och på så vis sparar man in en timme. Nu vaknar chefen, ajöss.

Dela detta:

Marigolds are one of the easiest flowers to experiment with due to accessibility and a simple dye process, yet here I am, 15 years into dyeing, using them for the first time. One of my 2018 g…

Sent omsider, ett inlägg om en växtfärgningshelg i början av juni. Tillsammans med min syster, goda vänner och familj firade vi nationaldagshelgen på en fin lägergård vid en sjö utanför Eksjö, perfekt för ändamålet. Vädret var fantastiskt och det blev en finfin helg i ull och växters tecken. Min plan med helgen var att återuppliva den kunskap jag lärde mig för ett par år sedan, på växtfärgningskurs med Riksföreningen för Handvävning. Jag har också följt diskussionen i Facebook-gruppen "Färga garn med svamp och växter" och har tänkt att jag vill testa igen. Alla garner betades i förväg med ca 10% alun. Garnvalet blev lite slumpmässigt. Jag hade några olika kvaliteter: Ett antal nystan tretrådig vit ull som jag hittat på loppis. Uppdelad i många små nystan med tanken att detta så småningom kan bli delar till en eller ett par mönsterstickade tjocka tröjor. Uppifrån och ner: Krapp Krapp, annan gryta Krapp 2:a bad Rötter av buskmåra, 2:a bad. Efterbehandlad med krapp. Från vänster till höger: Avokado, överfärgad med krapp och efterbehandlad med pottaska Lökskal Björk, efterbehandlad med pottaska Björk Björk, 2:a bad Torkade fröskidor från lupin Ängssyra Renfana, efterbehandlad med pottaska Lupin, 2:a bad Björk, 3:e bad Lupin, 1:a bad Björk, efterbehandlad med järnvitriol Lökskal, 3:e bad, efterbehandlad med järnvitriol Några nystan tvåtrådig ull från Ullcentrum. Jag hade bland annat köpt ett par melerade nystan som gav en fin effekt. Lökskal, 1:a bad Rötter av buskmåra, 1:a bad, efterbehandlad med pottaska Koschenill, 3:e bad Koschenill på svart-vitt melerat garn. 1:a bad Koschenill på grå-vitt melerat garn. 2:a bad Några nystan av Röros Lammull från min garnstash. Det här är ett tunt ullgarn som jag främst använder när jag stickar mönsterstickning och fair-isle. Renfana + lite krapp Lupin Buskmåra med efterbehandling av pottaska Lökskal, 2:a bad Några små nystan handspunnet vitt garn, här tillsammans med några härvor Ullcentrums tvåtrådiga. Mjukare, mildare färgskalor. Jag ser framför mig en mjuk sjal... Korschenill, 3:e bad Avokado Korschenill, 3:e bad Avokado överfärgad med krapp Krapp, 2:a bad Koschenill, 2:a bad Några härvor vävgarn, tunna 15/2 i ull som jag fyndat för en spotstyver på loppis. Tänkte att det kan bli varp och inslag till en sjal så småningom? Men det här tunna vävgarnet blev inte alls som jag tänkt mig, det tog upp färgen väldigt dåligt. Tror att det kanske kan vara så att det har inblandning av alpacka då garnet är väldigt mjukt. Det var intressant att se hur olika garnerna reagerade med färgen. Det tjocka tretrådiga garnet tog upp färgerna bäst medan vävgarnet inte alls funkade speciellt väl. Vi lyckades inte få fram den riktigt julröda krappen, trots att vi var noga med att inte hålla temperaturer över 70 grader. Val av kastrull spelade också roll, vi färgade i aluminium och järngrytor. Har inte riktigt koll på vilka grytor som gav vilka färger. Det var också kul att efterbehandla. Pottaska lyfte de röda färgerna och järnvitriol gjorde färgerna mörkare. Pottaska letade jag länge efter, till slut hittade jag det på Stockholms Essencefabrik på Wallingatan. I båda fallen gjorde vi så att vi efterbehandlade garnerna genom att låta dem sjuda en liten stund i vatten med upplöst pulver. Med järnvitriol ska man tydligen vara lite försiktig, eftersom det gör garnet skörare om man har det i för länge. Det här var en fantastiskt kul helg och jag gillade de olika färgskalorna jag fick fram. Det gav absolut mersmak!

"Koko elämä on kokeilua. Mitä enemmän kokeilet, sitä parempi." - Ralph Waldo Emerson Tämä kesä on vierähtänyt kasveilla värjätessä. Värjäsin ensimmäiset kasvivärjäykseni viime syksynä ja tänä kesänä jatkoin siitä, mihin viime vuonna jäin. Olen pitkään ollut kiinnostunut kasvivärjäyksestä, mutta ajatus, että joudun keräämään kassitolkulla kasveja, tuntui aluksi työläältä. Tällä hetkellä se lähinnä naurattaa, sillä kasvivärjäys on todella ihanaa ja mielenkiintoista, koska et ikinä tiedä, että mitä sävyä padasta nousee! Kasvien keräysavukseni valjastin koko perheen ukkokultaa myöten ja juoksimme puskissa milloin keräämässä kukkia ja milloin repimässä kuorta myrskyn kaatamista puista. Värjäsin lupiinilla, pietaryrtillä ja lepän kuorilla seiskaveikkaa. Lisäksi keittelin yhden satsin laihalla kokenilliliemellä ja sain ihania, hempeän punaisia lankoja. Minulla on nyt värjättynä yli neljä kiloa villaa. Osa on upeasti värjäytynyttä ja osa vähemmän onnistuneesti, mutta jokaisen keitoksen myötä opin uutta. Koska materiaalia alkoi kertyä niin paljon, minun oli pakko lopettaa ja valitettavasti monta kasvia jäi kokeilematta, mutta voin ensi kesänä taas jatkaa tästä. Kaikista haastavimmaksi kasvivärjäyksessä osoittautuikin se, että osasin lopettaa ajoissa. KELTAISTA, SINISTÄ JA VIHREÄÄ Puolet langoistani taitaa olla keltaisia, mutta kaikki ovat silti eri sävyisiä. Erottelin lupiinin ja pietaryrtin varret, lehdet ja kukat ja värjäsin niillä erikseen ja lopuksi koko kasvilla, jotta näin miten erilaisia sävyjä saan. Pietaryrtin koko kasvista sain keittovärjäyksessä vihreään taittuvaa keltaista, mutta pelkillä pietaryrtin kukinnoilla sain aivan ihanaa kirkkaan keltaista. Samaa kirkkaan keltaista sain myös pelkillä lupiinin lehdillä. Ne suorastaan hehkuvat auringon voimaa! Varasin ne villasukkiani varten, sillä niin ihanat langat on käytettävä pian pois. Luulisi, että vihreän saaminen olisi helppoa, mutta ainakin sen mieluisan vihreän sävyn saaminen tuntui olevan vaikeaa. Pietaryrtin lehdillä sain vihreää, jota ei toiste tarvitse värjätä. Lupiinin kukkia keittämällä sain myös vihreää, mutta kauneimpia sävyjä sain kun ensin värjäsin langat keltaiseksi lupiinin lehdillä ja sen jälkeen upotin ne lupiinin kukkien kanssa samaan pataan ja pidin lämpötilan alle 60 asteessa. Lupiinin kukkani olivat tosin kerätty jo edellisenä päivänä ja niistä lähti todella huonosti väriä. En voinut muuta kuin upottaa kädet pataan ja pusertaa ja puristella kukkia ja lankoja padassa. Tein varmasti kaiken sen, mitä villalle ei saisi tehdä, mutta lopputuloksena on yksi kauneimmista langoista, jota tänä kesänä sain (kuvat langasta löytyy alta). Sinistä värjäsin vain lupiinin kukilla. Lupiini on mielenkiintoinen värjäyskasvi, koska sillä saa kolmea eri väriä: keltaista lehdistä, kukkia keittämällä saa vihreää ja sinistä saa kun kukkien värjäyslämpötilan pitää alle 60 asteen. Olen kertonut näistä sinisistä lupiinilangoistani jo heinäkuussa, joten jos sinua kiinnostaa lukea niistä lisää, niin käy kurkkaan täältä: Kasvivärjäystä lupiinin kukilla. JÄLKIVÄRIT Yksi tämän vuoden hienoimpia oppejani niin reaktiivivärjäyksissä kuin kasvivärjäyksissä on ollut jälkivärien käyttö. Jälkiväreiksi sanotaan värjäyksen toista ja sitä myöhempiä värjäyksiä. Keitin väristä riippuen kahdesta kolmeen värjäystä per erä ja monesti toisesta erästä tuli upein. Varsinkin keltaisten ensimmäiset värjäykset olivat usein hieman likaisen näköisiä ja vasta seuraavasta sain lähes puhtaita ja kirkkaita sävyjä. Muiden värjäyserien sävyerot pystyi hyvin erottamaan, mutta lupiinin kukilla värjätessä sinistä värjäyksen ja ensimmäisen jälkivärin ero on niin pieni, etten erottaisia lankoja ilman merkintöjä. Ensimmäisissä jälkivärjäyksissäni jätin langat jäähtymään väriliemeen yön ajaksi, mutta lähes poikkeuksetta ne olivat aamulla kirjavia, kun värit ja luultavasti myös aluna, jota käytetään kasvivärjäyksessä purettamiseen, valuivat kattilan pohjalle ja siellä olevat langat tulivat tummemmiksi. Virheistä viisastuneena keittelin loppuja jälkivärejä useamman tunnin ja näin sain tasaisia värjäyksiä ja jälkiväreistä tuli huomattavasti vahvempia kuin normaalilla tunnin keittämisellä. Itse en huomannut, että pidempi keittoaika olisi mitenkään vaikuttanut muuten lankaan. AURINKOVÄRJÄYS Luonnonväriaineet-kirjassa (Kust. Maahenki) on esitelty aurinkovärjäys ja kokeilin tätä menetelmää lupiinin kukilla. Tungin noin 1,5 kiloa lupiinin kukkia Karhulan 10 litran lasipurkkiin kerroksittain alunalla esipuretetun seiskaveikan kanssa ja kaadoin vettä niin paljon kuin astiaan mahtui. Suljin kannen ja jätin terassille aurinkoon, joka tänä kesänä ei tosin paljoa paistanut. Jo seuraavana päivänä langat alkoivat sinertyä, mutta pikku hiljaa purkin pinnassa ollut kukka-aines alkoi mädäntyä. Kaavin pilaantuneen moskan pois ja laitoin lankojen painoksi vesipurkin, jotta ne pysyivät veden pinnan alla ja annoin kokeiluni muhia vielä muutaman päivän. Jotain meni kuitenkin vikaan, kun kauniin sininen lanka muuttui hyvin erikoisen väriseksi. Otettuani langat pois purkista, ne haisivat niin hirvittävälle, että jouduin pesemään ne koneessa. Pesusta huolimatta värit kuitenkin pysyivät ja langan harmahtava sinisenvihreä sävy on kaunis. Minua vain vähän harmittaa se, että samalla määrällä kukkia olisin saanut värjättyä tuplamäärän lankoja. Kokeilen tätä kuitenkin ensi kesänä uudestaan, mutta silloin pidän lankoja vähemmän aikaa purkissa. Meillä on juhlittu kuopuksen 4-vuotis synttäreitä ja viime päivät ovat kuluneet siivotessa ja leipoessa. Olen ehtinyt virkata puolisen tuntia illan aikana eli Kalevala Cal ei ole edennyt pariin päivään osaltani yhtään. Palaan siihen vasta ensi viikon puolella kun minulla vähän enemmän näytettävää kuin tämä peiton ensimmäinen ruutu, Ilmatar. Nyt taistelen valtavaa kiusausta vastaan, että lähtisin keräämään vähän hevonhierikan siemeniä ja kokeilisin vielä niillä värjäystä. Kasvivärjäys on ihanaa, mutta todella koukuttavaa! Mukavaa sunnuntaita!

DROPS Andes är ett tvåtrådigt traditionellt spunnet garn som kombinerar 65 % ull med 35 % superfin alpacka. Detta resulterar i ett garn med en härligt mjuk yta från alpackafibrerna samtidigt som ullfibrerna ger garnet god formstabilitet. Garnet har en naturlig och obehandlad kvalitet, vilket innebär att fibrerna endast är tvättade och inte kemiskt behandlade före färgning. Detta bidrar till att framhäva fibrernas bästa egenskaper och skapar en fin struktur och form. DROPS Andes är enkelt att arbeta med på tjockare stickor och virknålar, och det passar utmärkt för vinterplagg, accessoarer samt inredningsdetaljer. Med sin mångsidighet och kvalitet är detta garn ett utmärkt val för dina stick- och virkprojekt.

Did you know that you can create several different colorways when dyeing yarn with elderberry (elder)? Elderberry, also known as elder, is a

Having seen some pretty amazing pictures on Ravelry, where a whole thread is devoted to the colour variations obtained with black beans, I have wanted to experiment with those for a few months now.…

You will get confidence & spectacular results, flying by the seat of your pants! ..or you will get a ball of brown felted wool & berry blue hands! The unpredictable & uneven results are…

När doften av gurkmeja sakta börjat ge med sig och garnen sköljts, hängts på tork och ullgarnet dessutom efterbehandlats, har vi äntlig...

Happoväreillä värjättyjä sukkalankoja. ( © Chez MaRiia) (English summary below) Kaikki lähti sukkalankuista (ei sentään l...

Om garnfärgning i allmänhet och växtfärgning i synnerhet

Dagens största nyheter, de finlandssvenska samtalsämnena och mycket mer.

Whether you’re having your medieval clothes made, or buying fabric to make them yourself, the first question new re-enactors ask is “What colour should my clothes be?” The correct, but unhelpful, answer is “It depends”. It depends on the precise period of history, the place, the socio-economic status, the profession etc of the person you’re portraying.

This summer I’ve made dyes from a few flowers from my garden. In this blog post, I’ll share my dye notes and colour swatches for three colours of buddleja (butterfly bush), yarrow and goldenrod flowers. I used cellulose fabric for all of the swatches — organic cotton, bamboo viscose and linen. Aluminium dye pots were...

Sockenwolle 6fach kalt gefärbt mit Amaranth mit Essig Vor etlichen Jahren habe ich mir mal Samen besorgt von Amaranth Hopi Red Dye(Amaranthus cruentus x powellii), damals hatte ich auch Mais angebaut, der eine Indianersorte sein sollte(ein roter Brotmais, Name vergessen, Kürbis Lakota, Bohne Cherokee Trail of Tears, Tomatensorten, die schon seit Jahrhunderten in Amerika kultiviert wurden(Tegucigalpa, Cherokee Purple, Beuteltomate usw.)....mich hatte fasziniert dass es Samen von Pflanzen gab, die schon sehr lange immer weitergegeben werden. Ob das nun alles so stimmt sei dahin gestellt. Von diesen Sorten sind die Tomaten geblieben, die ich in verschiedenen Sorten immer wieder anbaue und der rota Amaranth, der sich zuverlässig aussäht, wenn ich einmal Samen ausgestreut habe, im nunmehr dritten und vierten Garten. Ich mag ihn, die komplett dunkelroten Pflanzen haben ihren ganz eigenen Reiz. Die Blätter können jung wie Spinat zubereitet werden, die Samenstände sollen von Hopi Indianern zum Färben von Maisbrot verwendet worden sein, ich habe mal Muffins rosa damit gefärbt. Gerne verwende ich die Pflanzen auch in Blumensträussen, in Glasvasen zeigt sich, dass das Wasser rosa gefärbt wird. Voriges Jahr habe ich das Pflanzenfärben angefangen auszuprobieren und Wolle färbte sich im Solarglas rosa. Über Winter verblasste sie jedoch. Jetzt habe ich inzwischen schon einige Kilo Wolle mit verschiedenen Pflanzen gefärbt und mich viel im Internet ungeschaut. Habe gelesen, dass einerseits Beerenfärbungen verblassen, dass mit andrerseits Kermesbeere mittel Essig pink gefärbt werden kann. Jetzt wollte ich es nochmal mit dem Amaranth und der Wolle versuchen, und habe ein 1,5l Glas mit Amarant- Stängeln samt Blättern und Blütenständen gefüllt. Essigwasser(etwa 50-80ml Essigessenz mit 25% in dem 1,5l Glas) dazu getan und ungebeizte Wolle und Kammzug sowie etwas gebeizte Baumwollnessel hinzugetan. Nach 2 Tagen sah das so aus. Deutlich pinker, als mein vorjähriger Versuch. Mal sehen, wie sich das so weiter entwickelt, neue gebeizte Wolle kam dazu und färbt jetzt vor sich hin, ich habe auch noch etlichen weiteren Amaranth den ich dazu tun könnte. Ich bin gespannt. Werde auch Lichtechtheit testen Samen wird es auch geben, wer mag, kann sich gerne melden, im Herbst werde ich Samen davon und andere Samen hier anbieten am liebsten zum Tausch. Teil 2 Amaranth Liebe Grüße von der Rosendame

I’m about a month later than last time, but the leaves are still green, acorns have mostly fallen off or will in the strong wind which is now dominating our days. Oak leaves are a bit pesky t…

När doften av gurkmeja sakta börjat ge med sig och garnen sköljts, hängts på tork och ullgarnet dessutom efterbehandlats, har vi äntlig...

Idag har jag varit på växtfärgningskurs i Riksföreningen för handvävning, Upplands-Sörmlands Vävares regi, under ledning av Eva Hannertz m...

This tutorial on how to make walnut dye will lead you through the process of extracting natural dye from walnut husks to obtain various shades of brown and make interesting patterns for your wool yarn.